måndag 18 september 2017

Vakuum av Mia Öström

Jonna ska gå luciatåg. Ett år efter katastrofen. Inte har hon något vitt att ta på sig under linnet. Bara kläder i olika nyanser av svart. Hon är utslängd i ett ingenting, utan säkerhetslina. 
Att Jonna svimmar är inte konstigt alls. Säger kuratorn. Att sörja är ett heltidsarbete. Jonna pratar men säger ingenting. Munnen gör ljud som andra verkar förstå men ljuden betyder inget särskilt. 
Hon har gått till terapeuten (gängledaren) varje vecka i snart ett år. Gör ljud som terapeuten  (gängledaren) lyssnar till. Mamma och pappa hanterar sorgen själva. Hanterar. Hmm

Jonna hittar lappar som Johan har lämnat efter sig. I vinterstövlarna, i skrivbordslådan, i garderoben. Lappar skrivna på tyska. Det bästa språket. Nyckeln till världens bästa stad. Berlin. De skulle resa dit tillsammans. Jonna och Johan. Men nu är allt fucking Scheisse. Johan är verschwunden. 

Död. Dödat sig själv. Dagarna blir så långa när någon är död. Johan har varit borta snart ett år. Jonna också. 

Nu har mamma och pappa bestämt att Johans rum ska bli ett arbetsrum. Alla grejerna ska bort.  Till Myrorna. Rensas bort, så att Johans saker kan komma andra till nytta. Hjälp. 
Alla gula post-it-lappar med meddelanden till Jonna. Har hon hittat alla? På undersidan av en lampa finns en lapp. Das Berghaus. Fjällhuset. Det älskade fjällhuset där Johan varit varje sommar och jobbat någonstans i närheten. Johan som var tio år äldre och som kunde ALLT. Nyckeln ligger i en blomkruka på fjällhusets farstubro. 
Om några dagar är det julafton. En liten tid vi leva här, med mycket möda och stort besvär. Ingen julklapp till Johan.  I skolan står scenen riggad för julkonsert. Hur kommer det att låta utan trummor. För. Jonna ska inte vara med. Tåget går och Jonna är där. Hon ska leta efter Johan i fjällhuset. Nyckeln ligger i blomkrukan. För att Bearbeta. Förlust. Skulle gängledaren sagt. 

Vakuum är en svindlande vacker, sorgesam bok.  Man läser med tårar som sväller över. Man läser med klump i halsen och suddig blick. 

Mia Öström har skrivit en bok om att mista en nära och mycket kär person i det värsta som kan drabba. När den nära och kära bestämt att avsluta sitt liv själv finns inte bara sorgen, smärtan och saknaden utan också alla frågorna. 

Vakuum är en livsviktig bok. Om livet och döden och om att försöka förstå. Det värsta. 





Pojken från längesen av Kerstin Lundberg Hahn



Toves mamma upptäcker en annons på en antik-sajt. Litet skåp med spöke säljes. Lågt hörnskåp av centraleuropeiskt ursprung. Ca 1890. Slitage. Hyllplan saknas. Säljes p g a spöke.
Ha det skulle man ha, men det där med spöke är nog bara ett försäljningstrick tror mamma och klickar bort annonsen. Men Tove kan inte glömma skåpet och fortsätter kolla. 

Några veckor efteråt kom trädgårdsröjarhelgen och storrensning i garaget. Skräp och gammal bråte ska till återvinningen. 
Det är då, bland allt skräp i  containrarna som de upptäcker SKÅPET. Tove är bombsäker. Det är spökskåpet från nätet!  Mamma hoppar ned i containern och tillsammans lyfter de upp skåpet.  Det är rätt så tungt och något dunsar till inne i skåpet. Med förenade krafter lyckas de få skåpet upp på släpet. Ingen på återvinningscentralen verkar ha sett. Puh! 
"Ett riktigt fynd" tycker mamma. Tove torkar och putsar försiktigt skåpet och pappa byter gångjärn. De pysslar om det som om det vore en skadad fågel. Men en sak är väldigt konstig. Tove kunde ha svurit på att det varit något inne i skåpet när de lyfte upp det från containern, men nu är det helt tomt. 
Varför slänger man ett sådant fint gammalt skåp? 
Tove tjatar sig till att  ha skåpet inne i sitt rum. Det känns lite läskigt men det är ju så vackert. Tove tittar på skåpet tills hon somnar. Det hände inget speciellt. Inte den natten.

Nästa natt hörs ljud från skåpet, en djup suck... och ...skåpluckan åker upp! Tove blir livrädd och rusar in till mamma och pappa. Du kan sova hos oss i natt men i morrn åker schabraket ut, säger mamma. Men Tove vill ha kvar skåpet. Hon framhärdar. Det är något fint med att ha tagit omhand det. Räddat det från soptippen och en säker död.

Tove berättar för kompisarna Melker och Nour och de följer henne hem. De skrattar när de ser skåpet. Öppnar skåpdörren och gastar. Tove tycker att de är okänsliga men säger inget. När de har gått sätter hon sig framför skåpet och stryker på det. Ber skåpet om förlåtelse för Melkers och Nours slams och trams. Hon lovar att inte svika. 

Den följande natten väcks Tove av suckar och klagande ljud, snyftningar. Det kommer från skåpet. Hon blir livrädd men sätter sig upp och tittar. Inne i skåpet sitter en svagt genomskinlig pojke med trasiga kläder och färglöst hår. "Är du ...ett spöke? Vad heter du?" viskade Tove. 

Kerstin Lundberg Hahn har skrivit en annorlunda spökhistoria med historiskt tema som för oss tillbaka till andra världskriget, förföljelserna av romer och förintelsen. Alltihop så fint och berörande berättat att man ser de förskräckliga händelserna framför sig. Att Tove sedan får möjlighet att pussla ihop händelsen via en lyckosam tillfällighet, gör hela historien ännu bättre. Boken är illustrerad med underbara blyertsteckningar av Elisabeth Widmark. 



fredag 8 september 2017

Mördarmormor av Petter Lidbeck


Mormor är barnvakt till Oskar och Elsa. Nu ska Oskar i säng, pronto. "Men Elsa då? försöker Oskar. "Hon är dubbelt så gammal som du" replikerar mormor och så fortsätter gå-och-lägga-sig -protesterna ett långt tag. Mormor är dock obeveklig och Oskar få foga sig men propsar i alla fall på att mormor ska läsa. Nu har hon ju inga glasögon med sig och där gick godnattläsningen bort. "Men berätta nåt´. Berätta om morden!" Mamma säger att morfar är snäll men att du mördar med tummen.
 Då kliver Elsa in i rummet och rättar. "Mamma brukar säga att du mördar med  folk med tungan" säger hon till mormor. Oskar skrattar och mormor räcker ut tungan. Inte är den så vass. 
Men ...Berätta nu! tjatar Oskar. "Berätta om när du och morfar var utomlands i alla länder".

Så startar den underbara och helt vansinniga historien om hur mormor lärde sig att mörda folk med sin tumme. För genom att trycka med tumnageln, mot en punkt bakom offrets öra kan man ha ihjäl värsta muskelberget utan ansträngning. Och det bästa av allt, det blir inga spår. Varken blod eller blåmärken. Först tränade mormor på en staty i trädgården. Minst tusen gånger. För det är viktigt att trycka med tumnageln mot exakt rätt punkt bakom offrets öra. Till slut, efter all träning ville hon prova på en levande människa. Hon berättade såklart inte sina ondsinta planer för någon annan. Inte alls för morfar inte för någon. Detta var en hemlighet som hon inte kunde avslöja det förstod hon. 

En dag kom tillfället som mormor väntat på. En ung man spillde glass på hennes kappa och under tiden han torkade bort kladdet så snodde han mormors plånbok. Detta upptäckte hon strax efter de skilts åt. Mormor blev fly förbannad och satte efter honom i full karriär, in  i en gränd. Han försökte värja sig men hon bara ... tryckte tummen bakom hans öra.  Han föll död ner. Det funkade! 
Detta var det första mordet och sedan följde fler i rask takt ett par tre ...hundra nånting. På ett ungefär. Mormor dödade såklart bara onda människor, onda troll. Det var som ett sätt att städa, göra världen lite bättre. Hmm. 
Ibland använde hon en liten mildare metod med den vänstra tummen och en kortare nagel så blev de endast sövda. Så ... kort eller lång tumnagel, söva eller döda, lite beroende på situation. 

I boken Mördar-Mormor tar Petter Lidbeck i av liv och lust. Dialogen är på kornet, berättelsen uppskruvad och helknäpp. Det är roligt och galet och HELT underbart. Petter Lidbeck i högform är som en svensk Roald Dahl.  

onsdag 16 augusti 2017

Farlig mark av Louis Sacher


Tamaya och Marshall har alltid sällskap från skolan. De är inte direkt vänner, går inte ens i samma årskurs eller klass men är grannar och Tamayas mamma vill att hon ska ha sällskap hem. 

Men numera är det inte så roligt för Marshall. Han är utsatt för mobbing och hot av skolans nykomling och coolaste kille, Chad. Nu vill Chad göra upp efter skolan. Marshall berättar inte för Tamaya men övertalar henne att de ska ta en genväg genom skogen. Som de aldrig tagit förut men som Marshall säger ska gå mycket snabbare. 

Hmm... snart är det mer skog och träd än vad de trott kunde finnas. Tamaya blir rädd och hon har också hört talas om en ensam man, en sinnesjuk eremit som bor i skogen med sina hundar. 
Marshall går fortare, Tamaya springer efter och snart har de kommit till en lergöl som verkar helt overklig. Det finns inga löv i gyttjepölen, resten av marken var täckt med löv men av någon anledning har inga löv landat på själva gyttjan. Plötsligt hör de och ser en pojke från skolan. Det är Chad. 

Han ger sig på Marshall och klipper till honom. Vräker ner honom på marken. Tamaya skriker, Chad skriker tillbaka "Snart är det din tur!" Så gör Tamaya något som hon aldrig trodde hon skulle våga. Hon tar upp en näve gyttja och trycker upp det i ansiktet på Chad. Sen flyr de bägge kompisarna.

Snart börjar det klia på Tamayas händer, det blir utslag som sprider sig och som blir till blåsor som blir till sår. Nu fattar Tamaya att det är något som inte är som det ska. Den där gyttjepölen är farlig mark och de har lämnat Chad i skogen. Chad kommer inte till skolan nästa dag.
Är det Tamayas fel? Finns något farligt i leran? 

Farlig mark är en mycket spännande bok med dystopiska inslag. Muterade ergonymer, frankenbaciller sprider sig i blixtens hastighet och det lilla samhället Heath Cliff försätts i karantän. Men boken handlar också om civilkurage, om mobbing och utsatthet. 

Louis Sachar  har skrivit ungdomsböcker sedan 1970-talet och har varit författare på heltid i över 25 år, men han är även utbildad jurist. För Ett hål om dagen belönades han med både National Book Award for Young People’s Literature och Newbery Medal. Louis Sachar bor i Austin, Texas.   

Försvunnen av Camilla Lagerqvist


Disa bor på barnhem men nu väntar hon på att morfar Ludde ska hälsa på henne. Tio veckor har hon varit på barnhemmet och tio söndagar har morfar Ludde kommit och hälsat på henne. Alltid samma tid. Men inte idag.. Disa blir orolig och vet inte vad som har hänt. Tänk om han också har försvunnit liksom mamma gjorde för sex år sedan. 
Att Disa hade hamnat på barnhemmet var Barnavårdsnämmndens fel. Hon hade kämpat emot men motståndet hade inte hjälpt. Barn som är av resandefolk ska omhändertas. Så är det bara. 
Disa har det ändå rätt bra. Barnhemmet ligger inrymt  i ett vackert hus, Villa Solhem.  Det finns vänner här och Fru Mårtensson som är föreståndarinna är, om inte hygglig så i alla fall inte den elakaste i världen, framförallt inte mot hennes eget barnbarn Albin som också bor på barnhemmet. Han är snäll och rolig. Disa och Albin är kompisar och även Ville som bor med sin välbärgade och stränga familj i ett sommarhus i närheten. 

Disa trivs men skulle mycket, mycket hellre velat bo med sin morfar Ludde.  Att åka med honom och hästen Shakespeare. Luffat runt och haft det fint, spelat på marknader och fester. Men det har pappa bestämt ställt sig emot. 
Så det blev barnhem för Disa. Men Ludde har inte kommit för att hälsa på idag och ingen vet var han är. Disa är orolig. 
Ville berättar om en riktig skummis i området, Mickel Falsum som jobbar på Rasbiologiska institutet. Ville berättar också att deras trädgårdsmästares syster försvunnit sen hon blev kallad dit.  Nu blir Disa ännu mer orolig. 
Tänk om Ludde blivit inlagd som forskningsobjekt. Som hon har hört skräckhistorier om. Tillsammans med Ville och Albin smider de en plan som är riskfylld men nödvändig. Att genomföra! 

Camilla Lagerqvist har skrivit många böcker i historisk miljö. Cirkusflickan, Den vita döden, Spetälskesjukhuset och framförallt den älskade serien om Svarta Rosorna om Andra världskriget .
Försvunnen är första delen i en planerad serie, Blodsvänner. 

Camilla Lagerqvist bor i Sandviken och har fyra barn. Hon har en bakgrund som journalist, men jobbar numera som författare och föreläsare.




tisdag 8 augusti 2017

Anrop från inre rymden av Elin Nilsson


Doris var på smällen. Så börjar den här boken med åtta helt olika och fantastiskt bra noveller. 

Doris är en katt som alltså väntar ungar. Flickan köpte Doris av Jonnas mamma för ett år sedan. Då var hon så liten att hon rymdes i handen.  Jonna är nu helt kallsinnig när det gäller katten och frågar varför de inte gett henne p-piller. "Din pappa kommer att få slå ihjäl ungarna", meddelar hon. "Det finns ingen som vill ha kattungar nu." Jonna är inte bara kallsinnig när det gäller de väntade kattungarna utan också till den vänskap som tjejerna tidigare haft. Nu är det iskyla mellan dem. 

Och iskyla är det ute också. Snöstorm. Resten av familjen åker till farfar då de blir oroliga när han inte svarar. Flickan stannar hemma för att invänta Doris nedkomst. I kylan. Det blir strömavbrott. Hon hittar inte katten någonstans. Letar förtvivlat. Doris är försvunnen och flickan är på väg att försvinna. Snön som ett täcke. Snöängel och tystnad. Som ett anrop från en inre rymd eller som en sång av Frida Hyvönen. Ett underliggande hot gör att man läser med en föraning om att något hemskt ska hända... 

Svett-Jesus är nästa novell om en mattevikarie i en klass med två otroligt störiga killar. Igenkänningsfaktorn är hundra procent läskighet. 

Novellen "Trettiosju grader" handlar om en familjeresa till solen.  Om två systrar och en kompis. Hjärtat i halsgropen hela tiden. 

Liksom i novellen Backa pappa. En pojke och hans nyskilda pappa som ska fira nyår med släkten. Pappa har köpt en sjukt stor mängd raketer. Som säkert hade kostat tusentals kronor, tänker Oliver. "Och pappa som inte ens har råd att köpa ny soffa till lägenheten." 

Alla novellerna är helt överjordiskt bra, skrivna i jag-perspektiv och med en stålsäker precision och känslighet, med en utgång som inte är förutsägbar och som gör att man faktiskt drar en suck av lättnad när man läst klart. Nerverna på spänn. Stor litteratur. Novell när den är som bäst. 

I natt jag drömde av Mårten Melin


Malik är på sommarkollo. Där sover flera ungdomar i samma rum. Men Malik kan inte sova. Elias snarkar som en gammal get. Hur jobbigt är det inte att sova med andra i samma rum. Alla sover (och snarkar) utom just Malik. Han håller på att tappa tålamodet. 

Men det är då han upptäcker det. Sin superkraft. Ett ljusstreck, en glipa i luften som ett draperi syns ovanför den sovande Elias. En glipa så stor att man kan krypa in. 

Malik hämtar en stol och kryper in och hamnar rakt in i Elias dröm. Det coolaste och häftigaste han någonsin varit med om. 
Elias är ute och fiskar med sin pappa Olof. Det är bara det att pappan varit död i över två år. Men här finns han, i drömmen. Elias pappa frågar Malik om han vill fiska med dem. Så himla sjukt. Lite läskigt ändå. Malik drar sig undan medveten om att Elias vill ha sin pappa för sig själv. Han kryper tillbaka till sovsalen igen. Han ser sig om och upptäcker att alla har sådana glipor ovanför sina sängar.   När de sover. 

Så börjar äventyret för Malik och så småningom för fina söta Sira som dras med in i drömmarna. Så himla coolt. Men farligt också för om den som drömmer vaknar så kan man fastna och bli kvar i dennes dröm. Så klart är det just det som händer. 
Och sedan händer ännu läskigare saker med en dam som styr både över goda och onda drömmar och som heter Jonna. Hon ser ut som en sexbomb och superhjälte, hon luktar som sockervadd och befaller som en drottning. 
Skogsbingelskolans rektor är med på ett hörn liksom landets statsminister. Låter det skruvat? Det är just vad det är. Men helt trovärdigt ändå. 

Precis så som Mårten Melin är så himla bra på. Att skriva om det magiska i vardagen. Och så om kärlek, kyssar och pirr. Heja Livet!